Någon gång kommer jag tillbaka hit....

Nytt ställe jag bloggar på

Från och med nyss så bloggar jag på www.alltomlopning.se.

Jag kommer att köra på båda ställena tills vidare.

Splittrat fokus

Mitt fokus ligger inte på den nästkommande tävling jag har inplanerat, Jubileumsmarathon. Det som har tagit mycket tankekraft är höstens tävlingar. Efter ett långt velande har jag kommit fram till att om jag ska ansöka till något av mina drömlopp nästa år kommer det kräva en hel del mer träningstid än vad jag för tillfället kan avvara på grund av min underbara familj. Jag har äntligen förankrat mina planer för familjen. Efter sommaren blir det fyra tävlingar som planen ser ut. BAMM i slutet på augusti, Sthlm halvmatathon i mitten av september, Sörmlands ultra i oktober och ett 100miles-lopp i slutet av november. Mer om det senare. Året känns bra! Är dock sugen på OMM i England i höst. Det finns två anledningar till att jag valt bort den tävlingen. Den första är att min lagkompis Mange ska springa med en annan. Den andra anledningen är att om jag mot förmodan skulle söka till UTMB nästa år krävs det 3kvalificetingspoäng till. De skulle jag kunna få av OMM, men då krävs det att man kör elitklassen, vilket är brutalt! 100-milesloppet ger 3poäng.

Bilden ovan är på mitt nya liggunderlag till BAMM. Lagom tjockt...

Reflektion efter passet

Kom precis tillbala efter ett myspass på södra Djurgården. Det var en hel del som var ute och motionerade(=träningskläder påtagna). Kanske träffade på ett 50-tal personer totalt. Av dem var det 48 kvinnor/tjejer och två killar/män. bryter man ner detta ytterligare var det kanske 8 totalt som sprang/joggade (50% av killarna). De andra 42 st som motionerade promenerade. Det var inte så att alla var kraftigt överviktiga och inte kunde jogga i alla fall.Jag skulle uppskatta att fem var lätt överviktiga, men inte så illa att man inte kan jogga.
Folk verkar vara rädda att öka farten något och då låta hjärtat pumpa lite extra. Jo. men då kanske man inte kan prata samtidigt med sin träningskompis kan motrepliken bli. Det kan man, om man vill. Undrar hur många av de 42 som har något form av gymkort och går inomhus och tränar? Ja det är ju också något komiskt....

Upptrappning

Var igår åter igen i Hammarbybacken. Denna gång blev det 11 rundor. Planen var 10, men det kändes bra och jag körde en till när jag ändå var där. Det var lite kul för det var kanske ett 25-tal löpare som gnuggade i backen. Stor del av de som sprang var med i någon form av löparklubb(kanske Linnéa?) och körde backintervaller i delar av backen. Snackade med några killar som använde stavar uppför. Då menar jag ANVÄNDE, inte duttande som många andra har stavarna till. Fick lov att fråga om det var BAMM de tränade för, men det var det inte. Det var Åre Extreme Challange 2013 som de tränade för. Imponerande att liga ett år före i tiden med sin träning, seriöst.
Planen inför BAMM är att köra Hammarbybacken en gång i veckan. Har nu i alla fall lyckats med det två veckor i rad....

Idag ska jag förbi Kartbutiken och köpa mig en orienteringskarta över ett område i näheten av där jag bor. Det blir en skogstur i helgen. Mer obanat måste det bli, även här är planen minst ett pass i veckan.

Kommer planen hålla, förhoppningsvis ja!

Hammarbybacken

Idag blev det 10 vändor i Hammarbybacken. Det är bara att nöta på, om två månader är det dags för BAMM.  Bilden ovan visar hur sexigt passet var. Snackade med min lagkompis Mange idag, Han kommer förmodligen köra elitklassen i LAMM nästa år. Shit, det är hårt!! Han kom 4.a i A-klassen i år, så Elit kommer bli en baggis tror jag...

6-timmarstävling

I onsdags var det åter igen tävling på jobbet. Denna gång var det 6-timmarstävling. I och med att det det var en "friskvårdstävling" var tanken att alla skulle ut och röra på sig under dagen. Villa man gå 5 varv eller springa hela tiden fick man själv bestämma.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag med mig egen energi i form av två olika sorters sportdryck och ett antal energigel. När starten gick klockan 9.00 var det ett 10-tal löpare som dundrade iväg. För min del  blev det ingen tjurrusning i början, jag hade ju en plan att springa hela tiden. Första 5-6 varven hade jag sällskap av en ultratjej av rang som bland annat är uttagen till VM i 24h-löpning. Kul att snacka med likasinnade och inte bli idiotförklarad, när man säger att man är sugen på en 100miles-tävling i höst och får till svar, WOW vad coolt! Fick senare sällskap av en gammal jobbarkompis, Mikael som sprang för fullt. Han spöade mig på Stockholm Marathon med 1min. Det kan jag bjuda på, spöade honom några veckor tidigare i 10km-mästerskap på jobbet med, 1minut. Han berättade att jag hade inspirerat i att börja springa efter ett löpteknikpass på jobbet för 2 år sedan. Det kändes kul att man lyckats med det. Åter till tävlingen.
Varven tickade på och efter 2timmar började jag få skoskav på en tå. Knöt om den 4 gånger på ca 200m, utan att lyckas få till det riktigt. Varje varv hade en backe både ner och upp(fick nästan bromsa lite i utförslöpen) som började kännas, så jag lade in gåpauser i uppförsbacken då och då. Mentalt kändes det bra, jag fick in rutinen med att dricka och äta gel kontinueligt. Vid fyra timmar bytte jag skor för att lösa skavproblemet. Då fick jag frågan hur många varv jag sprungit. Jag ryckte på axlerna och sa hur många kilometer jag springit hittills. Blev då informerad att jag själv skulle hålla reda på hur många varv jag sprungit. Hmmmm, det borde ju gå lätt att räkna ut svarade jag och sprang vidare. 30 min efter skobytet kom regnet. Först lätt sommarregn, som skiftade till skyfall. Det lättade upp ett tag för att åter igen vräka ner. Jag hade innan loppet blivit påtvingad en tröja som min avdelning skulle springa i, en bomullströja i storlek large som jag inte varken sprungit i eller tvättat förut. Gissa om den blev snygg i regnet... När det väl slutade regna var det bara 45 min kvar och det var bara att hålla sig joggandes tiden ut.
När 6 timmar hade gått hade jag sprungit 62.25km. Det räckte till en bra 2.a plats. Alla som sprungit minst 5 varv fick en glass. Jag gick och hämtade min. När jag började äta den i omklädningsrummet kände jag att den skulle förmodligen sugas upp i mina energifattiga celler i kroppen direkt! Med lätt stela ben tog jag mig hem och kände att det hade varit en bra dag på jobbet!!!