Kom precis tillbala efter ett myspass på södra Djurgården. Det var en hel del som var ute och motionerade(=träningskläder påtagna). Kanske träffade på ett 50-tal personer totalt. Av dem var det 48 kvinnor/tjejer och två killar/män. bryter man ner detta ytterligare var det kanske 8 totalt som sprang/joggade (50% av killarna). De andra 42 st som motionerade promenerade. Det var inte så att alla var kraftigt överviktiga och inte kunde jogga i alla fall.Jag skulle uppskatta att fem var lätt överviktiga, men inte så illa att man inte kan jogga.
Folk verkar vara rädda att öka farten något och då låta hjärtat pumpa lite extra. Jo. men då kanske man inte kan prata samtidigt med sin träningskompis kan motrepliken bli. Det kan man, om man vill. Undrar hur många av de 42 som har något form av gymkort och går inomhus och tränar? Ja det är ju också något komiskt....
fredag 29 juni 2012
Upptrappning
Var igår åter igen i Hammarbybacken. Denna gång blev det 11 rundor. Planen var 10, men det kändes bra och jag körde en till när jag ändå var där. Det var lite kul för det var kanske ett 25-tal löpare som gnuggade i backen. Stor del av de som sprang var med i någon form av löparklubb(kanske Linnéa?) och körde backintervaller i delar av backen. Snackade med några killar som använde stavar uppför. Då menar jag ANVÄNDE, inte duttande som många andra har stavarna till. Fick lov att fråga om det var BAMM de tränade för, men det var det inte. Det var Åre Extreme Challange 2013 som de tränade för. Imponerande att liga ett år före i tiden med sin träning, seriöst.
Planen inför BAMM är att köra Hammarbybacken en gång i veckan. Har nu i alla fall lyckats med det två veckor i rad....
Idag ska jag förbi Kartbutiken och köpa mig en orienteringskarta över ett område i näheten av där jag bor. Det blir en skogstur i helgen. Mer obanat måste det bli, även här är planen minst ett pass i veckan.
Kommer planen hålla, förhoppningsvis ja!
Planen inför BAMM är att köra Hammarbybacken en gång i veckan. Har nu i alla fall lyckats med det två veckor i rad....
Idag ska jag förbi Kartbutiken och köpa mig en orienteringskarta över ett område i näheten av där jag bor. Det blir en skogstur i helgen. Mer obanat måste det bli, även här är planen minst ett pass i veckan.
Kommer planen hålla, förhoppningsvis ja!
måndag 18 juni 2012
Hammarbybacken
fredag 15 juni 2012
6-timmarstävling
I onsdags var det åter igen tävling på jobbet. Denna gång var det 6-timmarstävling. I och med att det det var en "friskvårdstävling" var tanken att alla skulle ut och röra på sig under dagen. Villa man gå 5 varv eller springa hela tiden fick man själv bestämma.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag med mig egen energi i form av två olika sorters sportdryck och ett antal energigel. När starten gick klockan 9.00 var det ett 10-tal löpare som dundrade iväg. För min del blev det ingen tjurrusning i början, jag hade ju en plan att springa hela tiden. Första 5-6 varven hade jag sällskap av en ultratjej av rang som bland annat är uttagen till VM i 24h-löpning. Kul att snacka med likasinnade och inte bli idiotförklarad, när man säger att man är sugen på en 100miles-tävling i höst och får till svar, WOW vad coolt! Fick senare sällskap av en gammal jobbarkompis, Mikael som sprang för fullt. Han spöade mig på Stockholm Marathon med 1min. Det kan jag bjuda på, spöade honom några veckor tidigare i 10km-mästerskap på jobbet med, 1minut. Han berättade att jag hade inspirerat i att börja springa efter ett löpteknikpass på jobbet för 2 år sedan. Det kändes kul att man lyckats med det. Åter till tävlingen.
Varven tickade på och efter 2timmar började jag få skoskav på en tå. Knöt om den 4 gånger på ca 200m, utan att lyckas få till det riktigt. Varje varv hade en backe både ner och upp(fick nästan bromsa lite i utförslöpen) som började kännas, så jag lade in gåpauser i uppförsbacken då och då. Mentalt kändes det bra, jag fick in rutinen med att dricka och äta gel kontinueligt. Vid fyra timmar bytte jag skor för att lösa skavproblemet. Då fick jag frågan hur många varv jag sprungit. Jag ryckte på axlerna och sa hur många kilometer jag springit hittills. Blev då informerad att jag själv skulle hålla reda på hur många varv jag sprungit. Hmmmm, det borde ju gå lätt att räkna ut svarade jag och sprang vidare. 30 min efter skobytet kom regnet. Först lätt sommarregn, som skiftade till skyfall. Det lättade upp ett tag för att åter igen vräka ner. Jag hade innan loppet blivit påtvingad en tröja som min avdelning skulle springa i, en bomullströja i storlek large som jag inte varken sprungit i eller tvättat förut. Gissa om den blev snygg i regnet... När det väl slutade regna var det bara 45 min kvar och det var bara att hålla sig joggandes tiden ut.
När 6 timmar hade gått hade jag sprungit 62.25km. Det räckte till en bra 2.a plats. Alla som sprungit minst 5 varv fick en glass. Jag gick och hämtade min. När jag började äta den i omklädningsrummet kände jag att den skulle förmodligen sugas upp i mina energifattiga celler i kroppen direkt! Med lätt stela ben tog jag mig hem och kände att det hade varit en bra dag på jobbet!!!
Som jag skrev i förra inlägget hade jag med mig egen energi i form av två olika sorters sportdryck och ett antal energigel. När starten gick klockan 9.00 var det ett 10-tal löpare som dundrade iväg. För min del blev det ingen tjurrusning i början, jag hade ju en plan att springa hela tiden. Första 5-6 varven hade jag sällskap av en ultratjej av rang som bland annat är uttagen till VM i 24h-löpning. Kul att snacka med likasinnade och inte bli idiotförklarad, när man säger att man är sugen på en 100miles-tävling i höst och får till svar, WOW vad coolt! Fick senare sällskap av en gammal jobbarkompis, Mikael som sprang för fullt. Han spöade mig på Stockholm Marathon med 1min. Det kan jag bjuda på, spöade honom några veckor tidigare i 10km-mästerskap på jobbet med, 1minut. Han berättade att jag hade inspirerat i att börja springa efter ett löpteknikpass på jobbet för 2 år sedan. Det kändes kul att man lyckats med det. Åter till tävlingen.
Varven tickade på och efter 2timmar började jag få skoskav på en tå. Knöt om den 4 gånger på ca 200m, utan att lyckas få till det riktigt. Varje varv hade en backe både ner och upp(fick nästan bromsa lite i utförslöpen) som började kännas, så jag lade in gåpauser i uppförsbacken då och då. Mentalt kändes det bra, jag fick in rutinen med att dricka och äta gel kontinueligt. Vid fyra timmar bytte jag skor för att lösa skavproblemet. Då fick jag frågan hur många varv jag sprungit. Jag ryckte på axlerna och sa hur många kilometer jag springit hittills. Blev då informerad att jag själv skulle hålla reda på hur många varv jag sprungit. Hmmmm, det borde ju gå lätt att räkna ut svarade jag och sprang vidare. 30 min efter skobytet kom regnet. Först lätt sommarregn, som skiftade till skyfall. Det lättade upp ett tag för att åter igen vräka ner. Jag hade innan loppet blivit påtvingad en tröja som min avdelning skulle springa i, en bomullströja i storlek large som jag inte varken sprungit i eller tvättat förut. Gissa om den blev snygg i regnet... När det väl slutade regna var det bara 45 min kvar och det var bara att hålla sig joggandes tiden ut.
När 6 timmar hade gått hade jag sprungit 62.25km. Det räckte till en bra 2.a plats. Alla som sprungit minst 5 varv fick en glass. Jag gick och hämtade min. När jag började äta den i omklädningsrummet kände jag att den skulle förmodligen sugas upp i mina energifattiga celler i kroppen direkt! Med lätt stela ben tog jag mig hem och kände att det hade varit en bra dag på jobbet!!!
onsdag 13 juni 2012
Pre race
Ät nu på väg till en 6h-tävling som genomförs på jobbet. Av startfältet att döma kan jag nog som bäst komma 3.a. De andra två är mycket rutinerade ultralöpare som är en klass för sig. Kommer köra egen energidepå då det endast är saft och vatten som bjuds. 
tisdag 12 juni 2012
Tävlingsrapport Stockholm Marathon 2012
(Klart för start. Foto: privat)
Efter i helgen har jag lyckats pricka in två tävlingar som genomförts i utmanade väderlek. I april var det TEC 100 och nu i helgen Stockholm Marathon.
Som jag skrivit tidigare var Stockholm Marathon ett oplanerat lopp o min kalender. Jag fick en startplats genom http://www.svenskalopp.com/ för två veckor sedan. Veckan innan loppet fick jag veta att den startgrupp jag skulle springa i var F, dvs läääängst bak. Med blandade känslor tackade jag i alla fall ja till platsen. Målet med maraton i år för mig är att komma under 3.10. Om man då startar sist och har 20999 löpare framför sig kan det bli en utmaning att slå personligt rekord på, med tanke på måltiden. Vad skulle jag ha för realistiska mål med loppet då? En bedömning var att under 3.20 skulle vara rimligt att kunna uppnå.. Jag rådfrågade även en ultralöpare med god rutin, Mattias Bramstång hur jag skulle motivera mig. Han gav flera alternativ. Ett var att vänta tills alla passerat startlinjen och därefter vänta ytterligare 15min. Då skulle man kunna se hur många man sprang om, utan att jaga tid. Ett annat alternativ var att lyckas med fenomenet att få negativ split på respektive halvmara.
Tävlingsdagen. Hade fått förmånen att sova själv utan fru och barn natten innan. Men vanedjur som man är vaknade jag 06.00 och kunde inte somna om. Tvingade mig att ligga kvar i sängen en timme till. Upp och käka frukost med en extra macka och kaffe. Smög runt i huset och fixade lite för att ta pendeltåget in mot starten ca 09.20. Anledningen att åka så tidigt var att ultrapolaren Stefan, som också skulle springa inte hade hämtat sin nummerlapp. Det var trevligare att hänga med honom än gå runt hemma och vänta. Det blev regnkläder på, inklusive mössa och vantar.
Normalt brukar vi ta det lugnt på Östermalms IP ett tag innan start och fixa med allt. Nu blev det att sticka iväg till närmaste kafé och dricka kaffe och käka en fralla. Vi sög länge på kaffet och fixade med chip och annan utrusning.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
måndag 4 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Dan före dan
(Är det jag imorgon?)
Nu är det bara ett dygn kvar innan helgens stora begivenhet, Stockholm Marathon. Kolhydraterna fyllas på och utrustningen planeras. Blir det bar överkropp eller sydväst som gäller imorgon? Jag bestämmer mig imorgon.
Dagen kommer vara hektisk, jag kommer inte kunna fokusera på tävlingen idag. Snart ska nummerlappen hämtas. Därefter blir det att åka med familjen till stugan för att göra nytta där. Eftermiddag och kväll kommer mor firas. Därefter stoppa barnen i säng och hoppa på ett tåg tillbaka till Stockholm. Jag har dock lyxen att få sova hela natten utan att bli störd!!
Jag får ladda på vägen till start imorgon.
GMY/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)