(Klart för start. Foto: privat)
Efter i helgen har jag lyckats pricka in två tävlingar som genomförts i utmanade väderlek. I april var det TEC 100 och nu i helgen Stockholm Marathon.
Som jag skrivit tidigare var Stockholm Marathon ett oplanerat lopp o min kalender. Jag fick en startplats genom http://www.svenskalopp.com/ för två veckor sedan. Veckan innan loppet fick jag veta att den startgrupp jag skulle springa i var F, dvs läääängst bak. Med blandade känslor tackade jag i alla fall ja till platsen. Målet med maraton i år för mig är att komma under 3.10. Om man då startar sist och har 20999 löpare framför sig kan det bli en utmaning att slå personligt rekord på, med tanke på måltiden. Vad skulle jag ha för realistiska mål med loppet då? En bedömning var att under 3.20 skulle vara rimligt att kunna uppnå.. Jag rådfrågade även en ultralöpare med god rutin, Mattias Bramstång hur jag skulle motivera mig. Han gav flera alternativ. Ett var att vänta tills alla passerat startlinjen och därefter vänta ytterligare 15min. Då skulle man kunna se hur många man sprang om, utan att jaga tid. Ett annat alternativ var att lyckas med fenomenet att få negativ split på respektive halvmara.
Tävlingsdagen. Hade fått förmånen att sova själv utan fru och barn natten innan. Men vanedjur som man är vaknade jag 06.00 och kunde inte somna om. Tvingade mig att ligga kvar i sängen en timme till. Upp och käka frukost med en extra macka och kaffe. Smög runt i huset och fixade lite för att ta pendeltåget in mot starten ca 09.20. Anledningen att åka så tidigt var att ultrapolaren Stefan, som också skulle springa inte hade hämtat sin nummerlapp. Det var trevligare att hänga med honom än gå runt hemma och vänta. Det blev regnkläder på, inklusive mössa och vantar.
Normalt brukar vi ta det lugnt på Östermalms IP ett tag innan start och fixa med allt. Nu blev det att sticka iväg till närmaste kafé och dricka kaffe och käka en fralla. Vi sög länge på kaffet och fixade med chip och annan utrusning.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar