Jag i röd keps(Bilden lånad från BAMMs hemsida)
På Arlanda så träffade jag o Mange flera kända ansikten, bland annat 4 pers från Team Rockrunners. Medan Mange fixade hyrbilen snackade jag lite med Andreas Falk om olika tävlingar mm. Efter vi fått vårat bagage var det högsta in till Hotell Ferrum i Kiruna för buffe, Rockrunnersgrabbarna kom också dit och vi satt länge o snackade strunt. Väl framme i Björkliden insåg vi att vädret verkade si sådär...tjock dimma. Under tävlingsmötet hotade man med att det kunde bli vindar upp emot 23m/s. Vi packade våra ryggsäckar under kvällen och funderare inte så mycket mer på vädret.
På morgonen dagen efter verkade vädret bli ganska ok i alla fall. Vi käkade en halvkass frukost i ett stort tält medan vi granskade kartona för dagen. Som vanligt när det gäller Ladonia Fellrunners så startar vi alltid i shorts och så även idag. Många tittade konstigt. När väl startflaggan signalerade start så sprang alla på en gång och var det trångt och det var folk överallt. Upp till första kontrollen var det inte svårt att hitta, det var bara att följa strömmen. Efter kontroll två började fältet spridas ut och då kom dimman vid kontroll 3 så var dimman ett faktum och man såg kanske 20-25m. Vi var tre lag som följdes åt på den kanske mest svårnavigerade delen av banan. Vi gick hyfsat rätt, men inte helt optimalt till 4.an. Efter den kontrollen var det bara nedför och mot nattlägret. Precis innan näst sista kontrollen tyckte Mange att vi skulle springa åt höger mot en höjd, men jag var osäker. Som tur var så hade vi två lag framför oss och dessa sprang åt olika håll. Vi så att ena laget stämplade på en höjd till vänster och vi satte fart mot den. Det laget som tog fel höjd var ett Rockrunnerlag(hehehe). Vi slutade 3.a i vår klass efter första dagen, 11min efter ledarna.
Nattlägret som låg på 850m höjd var ingen höjdare, det var svårt att hitta bra plats för tältet. Till slut så hittade vi en plats som fick duga. Vi hängde en hel med Rockrunnesgrabbarna, (som var totalt 3 lag) i nattlägret. Jag såg med såänning fram emot natten och då testa min nyinförskaffade sovsäck. Den visade sig vara en höjdare!!! Hur varm som helst, komforttemp på +4C.
Dag två var en intressant dag. Det började med jaktstart och rakt upp på Låkktatjåkka 1404m(550mstigning från starten). Den spikade vi, men sedan började irrandet. Vi skulle rakt ner för berget till en fjällstuga men missade den i dimman. Det resultarade i att vi tappade ca 6min och vårat försprång till 4.orna och 5.orna. Väl vid stugan var det ok sikt. Nu skulle det bli ledlöpning ner till en sjö på 700hm. Där gick det undan, vi fick snabbaste sträcktiden i vår klass på det benet. Väl där var det att börja knata 700hm rakt upp!!! Fan vad det var tråkigt. Även om det inte var så extremt jobbigt så försvann krafterna. Väl uppe i ny dimma så var 4 lag samlade i vår klass med placeringarna 2-6. Efter en hel del irrande så hittades kontrollen. Nästa kontroll gick ok, men sedan kom vår största miss i hela tävlingen. Vi irrade med hjälp av kompass i dimman(max 20m sikt). Med mange som navigatör så träffade vi plötsligt på en sjö som vi inte vissta vilken det var. Vi identifierade den och insåg att vi tagit en omväg men det var i hyfsat rätt riktning. Vi hittade en vinterled som vi försökte följa. Vi såg knappt märkena som pekade ut leden, så dålig sikt var det. Till slut kom vi rätt och hittade kontrollen. Det var sista toppen och nu var det bara nerför som gällde. Problemet var att det var branta stup åt det hållet vi skulle så vi fick gå en liten omväg. Näst sista kontrollen spikade vi och från den mötte vi ett lag mot kontrollen som startade 2min innan oss i jaktstarten. Satan, tänkte vi. Nu gasade vi på och gick på skrå för att komma till en led som skulle ta oss till sista kontrollen. Väl uppe på leden kommer det andra laget i full fart och blåser omm oss. Vi försöker hänga på men inser att det är lönlöst, de var för snabba.
Vi kom in 27sekunder efter dem. Det resulterade till en 6.e plats av 69 startande.
Jag har blandade känslor om resultatet. 6.a av 69 lag är ju ganska bra får jag säga.... Men hade det varit bättre sikt så hade det blivit ännu bättre resultat för jag o Mange är väldigt löpstarka i fjällen. Är man kass på orientering så får man skylla sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar