I morse hade jag en inre kamp med mig själv. Frun stack iväg ca 05.00 och min klocka ringde något senare, 05.50. Planen var att sticka iväg och springa en runda innan jobbet. Men när klockan ringde insåg jag snabbt att jag skulle kunna gå upp en timme senare om jag ville, nice..... Efter jag slagits med mina inre demoner några minuter klev jag i alla fall upp. Käkade en snabb frukost för att sedan rusa iväg. När jag på jobbet bytt om och startat klockan kändes det väldigt bra att jag inte föll för frästelsen att ligga kvar. Jag hävdar att det jobbigaste med att träna är att sätta på sig träningsskorna. När man väl börjat träna är det oftast bara skönt.
Passet blev en mil i hyfsat snabbt tempo, 43min. Det var faktiskt bara andra passet efter TEC. Tanken var att försöka ligga på så gott det gick under hela passet. På platten gick det bra, men i uppförsbackarna sackade jag. Sista km på rundan är en enda lång uppförsbacke, inte så brant men lång. Medelhastigheten per km försämrades med flera sekunder på grund av detta. Det är bara att kämpa på, nu är det snabbhet som är i fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar