5dagar kvar

Nu är det fem dagar kvar innan starten går för Stockholm Marathon. Var ute på en mysrunda på förmiddagen idag, näst sista passet(tror jag). Jag sprang 10km utan att kontrollera farten med klockan. Tanken var att hålla en relativt hög fart som kändes bekväm och det gick vägen. Km-tiden var ca 15sekunder snabbare än min måltid för maran. Jag är redo för helgens batalj!!!

Angående maran....även om kroppen är laddad för ett nytt personligt rekord kommer det förmodligen inte gå vägen. Hur vet jag det då? Jo, jag har kommer starta i sista startgruppen, med 18999 personer framför mig. Hur mycket påverkar startgruppen? Väldigt mycket i slutgrupperna tror jag.
Jag har inte bestämt mig än vad jag kommer ha för mål med tävlingen. På onsdag ska jag ha bestämt mig och kanske delar med mig....

Mästerskap 10km

Bytte arbetsplats för en månad sedan. Fick ganska tidigt reda på att det skulle vara mästerskap på 10km i slutet av maj. Jag signade upp mig så snart det gick. Under senaste veckorna har träningen känts bra. Bra nyckelpass med intervaller och långpass.
Förra helgen när jag fick startplats till Sthlm Marathon blev det förändring på träningen. Jag genomförde sista långpasset under söndagskvällen, 28km runt Drevviken. Nu är det bara underhållande löpning som gäller.
Åter till tävlingen. Min arbetsplats domineras av något äldre människor men inte visste säkert hur konkurrensen såg ut. Jag siktade på kanske en top 10-20-placering. Jag placerade mig långt fram inför start och hoppades på att kunna haka på de snabba en bit i alla fall. Efter 2km låg jag 5.a och hade tagit rygg på en kille som höll bra fart. Vi körde på någon km till innan han började sakta ner. Jag växlade ner och gick om. Jag sa åt honom att hänga på mig och det gjorde han. Strax innan varvning var det en ridstig som skulle följas. Problemet var att man fyllt på stigen med ett tjockt lager grus. 500m senare kom man upp på asfalten igen. Benen hade fått sig en omgång o svarade inte . Jag hittade i alla fall en ny rygg att hänga på, 4.an. Lite vatten i varvningen och sedan full fart igen. 4.an vände sig om, 10m framför. Jag ropade att han höll en bra fart. Men direkt efter min kommentar började killen sakta in. Jag vet inte om han blev orolig och nervös. Några minuter senare var även han passerad. Pallplats, håll i nu!!! Jag höll koll bakåt och försökte trycka på vad det gick. När det var 600m kvar insåg jag att det kommer gå vägen. 40.18 blev sluttiden. Hade man sluppit gruset hade jag nog klarat sub40. Jag är ändå nöjd över mitt lopp, det blev ju pallplats.

Stockholm Marathon 2012

Igår hände något som jag inte trodde skulle hända mig, jag vann ett startbevis till årets upplaga av Sockholm Marathon. Det var via www.svenskalopp.com som detta hände. Jag fick frågan innan om jag kunde springa under 4timmar. Jag svarade att jag förra året sprang på 3.14 och att målet var 3.10 i år. Sagt och gjort, jag fick starbeviset och en morot att klara mitt mål på 3.10. Jösses, det är ju bara 2 veckor kvar!! Min ursprungliga plan var att köra Jubileumsmarathon som nästa tävling, gott om tid med andra ord. Det är dags att börja träna på allvar nu. Snackade med min ultrakompis Stefan idag. Vi sprang i princip hela förra Sthlm Marathon tillsammans. Han blev glad och svaret blev att det är bara att leverera. Vänta nu, ville han springa med mig eller gillade han mitt mål? Det visade sig att han ville köra tillsammans, vilket är ok för mig. Vi får se om vi kan leverera....

Måndagsflås

I likhet med förra måndagen blev det en snabb mil runt gärdet och Djurgården. Denna gång skulle inte klockan styra. Planen var att försöka att hålla en bra fart så gott det gick utan att kolla klockan.När jag stoppade klockan visade den på en tid som var 49s långsammare än veckan innan. Jag var inte helt död efteråt, som jag var veckan innan. Om det var på grund av den långsammare tiden, att förra veckans träning gett effekt eller att jag sprang mer avslappnat när jag inte tittade på klockan vet jag inte. Det sistnämnda har nog en större påverkan än jag tror.
Det blev premiär för mina nya asfaltsdojjor, ett par Nike Zoom Elite. Köpte nya skor i mars, men har bara haft problem med dem. Skavsår vid hålfoten på båda fötterna och nerver på två ställen som de tryckt på. Det sistnämnda har gjort att det smärtat långt efter träning. så lång som dagen efter har problemen varit kvar.

Det enda problemet under passet var att mina hörlurar gick sönder. Jag kan berätta att det är ganska irriterande att bara ha musik i ena örat. De som gick sönder var ett par Scullcandy som satt skönt och levererade bra ljud.Nu är jag på jag efter nya hörlurar. Det verkar dock vara svårt att hitta likadana.
 

(De ser hela ut, mina fina....Foto: Privat)

Lunchlöpning

Efter två dagars vila efter helgens intervaller var det dags att väcka benen. Så idag blev det en hård mil. Hade jag haft en nummerlapp hade jag nog klarat sub40, var 23 sekunder ifrån. Planen fram till nästa stora tävling, Jubileumsmarathon är att köra hårdare. För att bli snabb måste man träna snabbt, eller? Dagarna med mysjogg är förbi! Givetvis lyssnar jag på kroppens signaler och inte gör något dumt som gör att jag blir skadad och inte kan genomföra tävlingarna som jag är anmäld till och vill springa. Som det ser ut nu så kommer det vara två tävlingar på jobbet som jag tänkte vara med på. Först ett 10km-lopp om några veckor. Några veckor senare är det ett tidslopp som genomförs runt ett inhägnat kotorsområde. Jag tror det är ett 6-timmarslopp. Redan innan jag sett startlistan tror jag att jag bäst kan komma 2.a. Det finns en ultralöpare som är en klass för sig som jobbar inom samma organisation, som kommer ta hem vinsten om han ställer upp, Andreas Falk. Han är just nu i Ungern och ska delta i ett 6-dagars tidslopp!!! Tyvärr ligger 6-timmarstävlingen endast en månad innan Jubileumsmaran, hoppas jag är återhämtad tills dess.

Skövde

Är för tillfälet med jobbet i Skövde tre dagar. Vad gör man när man är borta från fru och barn? Jo, man toktränar och sover. Igår hade jag planerat ett långpass på 25km. I och med att jag inte har någon aning om var man kan springa i Skövde snackade jag med mannen i receptionen om lämplig rutt. när jag berättade min planerade distans tipsade han mig om Billingen, där det fanns flera olika spår att välja mellen. Sagt och gjort, så gav jag mig av. vägen till Billingen gick brant uppför upptäckte jag, i över 2km!!! När jag väl var uppe var det en trevlig utsikt därifrån. Jag hade tittat ut en asfaltsrunda som skulle ta mig ner från åsen som Billinge ligger på för att sedan köra resten av passet på låglandet. Jag började följe en cykelväg som slutade för att sedan bli en led. Det visade sig vara en vandringsled, Billingeleden

(Foto:privat)



Vilken led, me like! Den var lagom kupperad och inte speciellt tekniskt. De var en vacker skog med hav av vitsippor överallt. Det blev ca 14km ledlöpning under ett 28km pass. Jag vet vad jag ska göra nästa gång jag kommer till Skövde, köra Billingeleden ännu längre!

Idag blev det ett bra pass igen. Hittade en backe dagen innan i Skövde, även den i Billingeområdet.  Det blev 8 vändor á  ca 100höjdmeter. Intervallerna gick bra och kände mig stark under samtliga. Med uppvärming innan backintervallerna och nerjogg blev det ca 14km och ca 950höjdmeter. För att få lite flashback blev det ett varv i Boulognerskogen där jag sprang Skövde 6H tidigare i år. 

(Foto:privat)

Imorgon blir det tåget tillbaka till verkligheten och tidiga mornar. Har en moronpigg dotter som tycker att det är lagom att gå upp mellan 05.00 och 06.00. Jag längtar till det förändras.......



Tillbaka till brottsplatsen

 




(Foto:privat. 17 dagar mellan bilderna)

Idag var det stor träff med fruns gamla pluggkompisar från förr i tiden. Det är 5st familjer som träffas hyfsat regelbundet. Denna gång var vi i Täby. Det skulle vara fika i en park/lekpark som barnen skulle kunna härja fritt på. Det visade sig att det var en park som jag passerade 8 gånger för 17 dagar sedan, vid TEC-spåret. För den som sprungit det, parken innan järnvägsövergången. Många känslor flöt upp när jag fick svara på massor av frågor om loppet och om ultralöpning generellt. Det kändes konstigt att rulla barnvagn bort till första träbron som man kommer till när man springer ner till sjön. Det är en viss skillnad....