Jag kommer att köra på båda ställena tills vidare.
torsdag 26 juli 2012
Nytt ställe jag bloggar på
Från och med nyss så bloggar jag på www.alltomlopning.se.
Jag kommer att köra på båda ställena tills vidare.
Jag kommer att köra på båda ställena tills vidare.
måndag 9 juli 2012
Splittrat fokus
Mitt fokus ligger inte på den nästkommande tävling jag har inplanerat, Jubileumsmarathon. Det som har tagit mycket tankekraft är höstens tävlingar. Efter ett långt velande har jag kommit fram till att om jag ska ansöka till något av mina drömlopp nästa år kommer det kräva en hel del mer träningstid än vad jag för tillfället kan avvara på grund av min underbara familj. Jag har äntligen förankrat mina planer för familjen. Efter sommaren blir det fyra tävlingar som planen ser ut. BAMM i slutet på augusti, Sthlm halvmatathon i mitten av september, Sörmlands ultra i oktober och ett 100miles-lopp i slutet av november. Mer om det senare. Året känns bra! Är dock sugen på OMM i England i höst. Det finns två anledningar till att jag valt bort den tävlingen. Den första är att min lagkompis Mange ska springa med en annan. Den andra anledningen är att om jag mot förmodan skulle söka till UTMB nästa år krävs det 3kvalificetingspoäng till. De skulle jag kunna få av OMM, men då krävs det att man kör elitklassen, vilket är brutalt! 100-milesloppet ger 3poäng.
Bilden ovan är på mitt nya liggunderlag till BAMM. Lagom tjockt...
Bilden ovan är på mitt nya liggunderlag till BAMM. Lagom tjockt...
fredag 29 juni 2012
Reflektion efter passet
Kom precis tillbala efter ett myspass på södra Djurgården. Det var en hel del som var ute och motionerade(=träningskläder påtagna). Kanske träffade på ett 50-tal personer totalt. Av dem var det 48 kvinnor/tjejer och två killar/män. bryter man ner detta ytterligare var det kanske 8 totalt som sprang/joggade (50% av killarna). De andra 42 st som motionerade promenerade. Det var inte så att alla var kraftigt överviktiga och inte kunde jogga i alla fall.Jag skulle uppskatta att fem var lätt överviktiga, men inte så illa att man inte kan jogga.
Folk verkar vara rädda att öka farten något och då låta hjärtat pumpa lite extra. Jo. men då kanske man inte kan prata samtidigt med sin träningskompis kan motrepliken bli. Det kan man, om man vill. Undrar hur många av de 42 som har något form av gymkort och går inomhus och tränar? Ja det är ju också något komiskt....
Folk verkar vara rädda att öka farten något och då låta hjärtat pumpa lite extra. Jo. men då kanske man inte kan prata samtidigt med sin träningskompis kan motrepliken bli. Det kan man, om man vill. Undrar hur många av de 42 som har något form av gymkort och går inomhus och tränar? Ja det är ju också något komiskt....
Upptrappning
Var igår åter igen i Hammarbybacken. Denna gång blev det 11 rundor. Planen var 10, men det kändes bra och jag körde en till när jag ändå var där. Det var lite kul för det var kanske ett 25-tal löpare som gnuggade i backen. Stor del av de som sprang var med i någon form av löparklubb(kanske Linnéa?) och körde backintervaller i delar av backen. Snackade med några killar som använde stavar uppför. Då menar jag ANVÄNDE, inte duttande som många andra har stavarna till. Fick lov att fråga om det var BAMM de tränade för, men det var det inte. Det var Åre Extreme Challange 2013 som de tränade för. Imponerande att liga ett år före i tiden med sin träning, seriöst.
Planen inför BAMM är att köra Hammarbybacken en gång i veckan. Har nu i alla fall lyckats med det två veckor i rad....
Idag ska jag förbi Kartbutiken och köpa mig en orienteringskarta över ett område i näheten av där jag bor. Det blir en skogstur i helgen. Mer obanat måste det bli, även här är planen minst ett pass i veckan.
Kommer planen hålla, förhoppningsvis ja!
Planen inför BAMM är att köra Hammarbybacken en gång i veckan. Har nu i alla fall lyckats med det två veckor i rad....
Idag ska jag förbi Kartbutiken och köpa mig en orienteringskarta över ett område i näheten av där jag bor. Det blir en skogstur i helgen. Mer obanat måste det bli, även här är planen minst ett pass i veckan.
Kommer planen hålla, förhoppningsvis ja!
måndag 18 juni 2012
Hammarbybacken
fredag 15 juni 2012
6-timmarstävling
I onsdags var det åter igen tävling på jobbet. Denna gång var det 6-timmarstävling. I och med att det det var en "friskvårdstävling" var tanken att alla skulle ut och röra på sig under dagen. Villa man gå 5 varv eller springa hela tiden fick man själv bestämma.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag med mig egen energi i form av två olika sorters sportdryck och ett antal energigel. När starten gick klockan 9.00 var det ett 10-tal löpare som dundrade iväg. För min del blev det ingen tjurrusning i början, jag hade ju en plan att springa hela tiden. Första 5-6 varven hade jag sällskap av en ultratjej av rang som bland annat är uttagen till VM i 24h-löpning. Kul att snacka med likasinnade och inte bli idiotförklarad, när man säger att man är sugen på en 100miles-tävling i höst och får till svar, WOW vad coolt! Fick senare sällskap av en gammal jobbarkompis, Mikael som sprang för fullt. Han spöade mig på Stockholm Marathon med 1min. Det kan jag bjuda på, spöade honom några veckor tidigare i 10km-mästerskap på jobbet med, 1minut. Han berättade att jag hade inspirerat i att börja springa efter ett löpteknikpass på jobbet för 2 år sedan. Det kändes kul att man lyckats med det. Åter till tävlingen.
Varven tickade på och efter 2timmar började jag få skoskav på en tå. Knöt om den 4 gånger på ca 200m, utan att lyckas få till det riktigt. Varje varv hade en backe både ner och upp(fick nästan bromsa lite i utförslöpen) som började kännas, så jag lade in gåpauser i uppförsbacken då och då. Mentalt kändes det bra, jag fick in rutinen med att dricka och äta gel kontinueligt. Vid fyra timmar bytte jag skor för att lösa skavproblemet. Då fick jag frågan hur många varv jag sprungit. Jag ryckte på axlerna och sa hur många kilometer jag springit hittills. Blev då informerad att jag själv skulle hålla reda på hur många varv jag sprungit. Hmmmm, det borde ju gå lätt att räkna ut svarade jag och sprang vidare. 30 min efter skobytet kom regnet. Först lätt sommarregn, som skiftade till skyfall. Det lättade upp ett tag för att åter igen vräka ner. Jag hade innan loppet blivit påtvingad en tröja som min avdelning skulle springa i, en bomullströja i storlek large som jag inte varken sprungit i eller tvättat förut. Gissa om den blev snygg i regnet... När det väl slutade regna var det bara 45 min kvar och det var bara att hålla sig joggandes tiden ut.
När 6 timmar hade gått hade jag sprungit 62.25km. Det räckte till en bra 2.a plats. Alla som sprungit minst 5 varv fick en glass. Jag gick och hämtade min. När jag började äta den i omklädningsrummet kände jag att den skulle förmodligen sugas upp i mina energifattiga celler i kroppen direkt! Med lätt stela ben tog jag mig hem och kände att det hade varit en bra dag på jobbet!!!
Som jag skrev i förra inlägget hade jag med mig egen energi i form av två olika sorters sportdryck och ett antal energigel. När starten gick klockan 9.00 var det ett 10-tal löpare som dundrade iväg. För min del blev det ingen tjurrusning i början, jag hade ju en plan att springa hela tiden. Första 5-6 varven hade jag sällskap av en ultratjej av rang som bland annat är uttagen till VM i 24h-löpning. Kul att snacka med likasinnade och inte bli idiotförklarad, när man säger att man är sugen på en 100miles-tävling i höst och får till svar, WOW vad coolt! Fick senare sällskap av en gammal jobbarkompis, Mikael som sprang för fullt. Han spöade mig på Stockholm Marathon med 1min. Det kan jag bjuda på, spöade honom några veckor tidigare i 10km-mästerskap på jobbet med, 1minut. Han berättade att jag hade inspirerat i att börja springa efter ett löpteknikpass på jobbet för 2 år sedan. Det kändes kul att man lyckats med det. Åter till tävlingen.
Varven tickade på och efter 2timmar började jag få skoskav på en tå. Knöt om den 4 gånger på ca 200m, utan att lyckas få till det riktigt. Varje varv hade en backe både ner och upp(fick nästan bromsa lite i utförslöpen) som började kännas, så jag lade in gåpauser i uppförsbacken då och då. Mentalt kändes det bra, jag fick in rutinen med att dricka och äta gel kontinueligt. Vid fyra timmar bytte jag skor för att lösa skavproblemet. Då fick jag frågan hur många varv jag sprungit. Jag ryckte på axlerna och sa hur många kilometer jag springit hittills. Blev då informerad att jag själv skulle hålla reda på hur många varv jag sprungit. Hmmmm, det borde ju gå lätt att räkna ut svarade jag och sprang vidare. 30 min efter skobytet kom regnet. Först lätt sommarregn, som skiftade till skyfall. Det lättade upp ett tag för att åter igen vräka ner. Jag hade innan loppet blivit påtvingad en tröja som min avdelning skulle springa i, en bomullströja i storlek large som jag inte varken sprungit i eller tvättat förut. Gissa om den blev snygg i regnet... När det väl slutade regna var det bara 45 min kvar och det var bara att hålla sig joggandes tiden ut.
När 6 timmar hade gått hade jag sprungit 62.25km. Det räckte till en bra 2.a plats. Alla som sprungit minst 5 varv fick en glass. Jag gick och hämtade min. När jag började äta den i omklädningsrummet kände jag att den skulle förmodligen sugas upp i mina energifattiga celler i kroppen direkt! Med lätt stela ben tog jag mig hem och kände att det hade varit en bra dag på jobbet!!!
onsdag 13 juni 2012
Pre race
Ät nu på väg till en 6h-tävling som genomförs på jobbet. Av startfältet att döma kan jag nog som bäst komma 3.a. De andra två är mycket rutinerade ultralöpare som är en klass för sig. Kommer köra egen energidepå då det endast är saft och vatten som bjuds. 
tisdag 12 juni 2012
Tävlingsrapport Stockholm Marathon 2012
(Klart för start. Foto: privat)
Efter i helgen har jag lyckats pricka in två tävlingar som genomförts i utmanade väderlek. I april var det TEC 100 och nu i helgen Stockholm Marathon.
Som jag skrivit tidigare var Stockholm Marathon ett oplanerat lopp o min kalender. Jag fick en startplats genom http://www.svenskalopp.com/ för två veckor sedan. Veckan innan loppet fick jag veta att den startgrupp jag skulle springa i var F, dvs läääängst bak. Med blandade känslor tackade jag i alla fall ja till platsen. Målet med maraton i år för mig är att komma under 3.10. Om man då startar sist och har 20999 löpare framför sig kan det bli en utmaning att slå personligt rekord på, med tanke på måltiden. Vad skulle jag ha för realistiska mål med loppet då? En bedömning var att under 3.20 skulle vara rimligt att kunna uppnå.. Jag rådfrågade även en ultralöpare med god rutin, Mattias Bramstång hur jag skulle motivera mig. Han gav flera alternativ. Ett var att vänta tills alla passerat startlinjen och därefter vänta ytterligare 15min. Då skulle man kunna se hur många man sprang om, utan att jaga tid. Ett annat alternativ var att lyckas med fenomenet att få negativ split på respektive halvmara.
Tävlingsdagen. Hade fått förmånen att sova själv utan fru och barn natten innan. Men vanedjur som man är vaknade jag 06.00 och kunde inte somna om. Tvingade mig att ligga kvar i sängen en timme till. Upp och käka frukost med en extra macka och kaffe. Smög runt i huset och fixade lite för att ta pendeltåget in mot starten ca 09.20. Anledningen att åka så tidigt var att ultrapolaren Stefan, som också skulle springa inte hade hämtat sin nummerlapp. Det var trevligare att hänga med honom än gå runt hemma och vänta. Det blev regnkläder på, inklusive mössa och vantar.
Normalt brukar vi ta det lugnt på Östermalms IP ett tag innan start och fixa med allt. Nu blev det att sticka iväg till närmaste kafé och dricka kaffe och käka en fralla. Vi sög länge på kaffet och fixade med chip och annan utrusning.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
När det var dags vara det bara att lämna in väskan och ta sig till starten. Det var en konstig känsla att gå allra längst bak när man är van att starta i typ C. Efter en evighet av väntan(kändes det som gick äntligen starten för första delen av startfältet. När de väl kommit iväg gick min och framförvarande startgrupp sakta framåt till startlinjen. Plötsligen hände det, startskottet gick och mitt marathon började. I och med allt folk passerade jag startlinjen gående, för att direkt efter börja småjogga. Det blev en hel del kryssande mellan alla människor. Väl ute på Valhallavägen släppte det hyfsat bra man kunde börja springa i sin egna takt. Efter svängen vid TV-huset blev det tjockt igen. Det var bara att åka med och kryssa så gott det gick. Detta mönster upprepade sig på flera ställen när det blev lite trängre och i svängar när folk inte höll ut, utan genade kraftigt utan att se sig för.
Första milen klockades på 46min, helt ok med tanke på väder. Det var kallt, men helt ok. Jag försökte springa kontrollerat hela tiden. Med tanke på blåsten och regnet var planen att trycka på vid partier som var mer väderskyddade, för att naturligt springa långsammare under de svårare partierna. Händerna började bli kalla, även med vantar med Windstopper i. Vid centralstationen försökte jag öppna min burk med elektrolyttabletter i, fick efter mycket besvär fram en tablett och tappade två. Finmotoriken i fingrarna var försvunnen. Snabbt beslut, inga fler försök med detta. Kilometerna flöt på och det kändes bra både fysiskt och mentalt, farthållarna passerades en efter en. När man passerat 20km och gjort en tvär sväng för att springa över Gärdet blev det en propp igen, det blev lunktempo. Jag och en annan gjorde en ansats att springa om ute i väggrenen. Det visade sig att proppen låg bakom en farthållare. När han passerats var det en lucka på 6-7meter till närmaste löpare, märkligt. Innan Djurgårdsbrunnsbron, vid vätskekontrollen var det dags för min första gel av tre(var planen). Åter igen var de genomfrusna händerna ett stort hinder. Jag fick lov att stanna och försöka riva av toppen på gelen med tänderna. Till slut blev det utdelning. Åter igen nytt beslut, det var första och sista gelen för mig. Djurgården, från Valhallavägen och fram till Djurgårdsbron, är den del av banan som jag bävade mest för. Det är något mentalt, kanske för att man vet att det är 50% kvar av loppet och att det inte är någon publik att tala om under den delen. Senaste månaden innan loppet i år har jag sprungit en hel del där och känt på bansträckningen. Med det och kanske i kombination med en gel gick det förvånansvärt bra där. Tog en banan vid kontrollen utanför skansen, dumt gjort. Regnet hade gjort den alldeles mosig och kladdig,vilket resulterade i en bannakladdig handske.
Väl på Strandvägen igen började jag trycka på igen, 30km-passeringen blev den snabbaste km-tiden på loppet. Det var ju min taktik, gasa på när det var lä, Söder Mälarstrand och Västerbron skulle sätta mig på plats senare visste jag. Sista 12km in i mål var tunga, men jag visste att jag skulle klara att genomföra detta grisiga lopp. Andra gången centralen passerades var moralen god, jag sa till mig själv: njut av detta, snart är det över!!!
Sluttiden blev 3:19 och jag klarade mitt mål jag satt upp. Efter målgång var det bara att försöka få igång kroppen igen. När jag skulle knyta upp skorna fick jag lov att be om hjälp(Tack, om du läser detta!), händerna var inte mycket att ha. Ett snabbt ombyte med flera små koppar varmt kaffe under tiden började kroppen sås smått fungera igen. Jag letade upp Stefan, som hade persat och vi letade reda på korvståndet. Jösses, korvarna höll på att hoppa ur bröden på grund av att man skakade så. Snabbt tog vi oss mot pendeltåget igen och en välförtjänt öl under resan.
När jag såg resultatet efteråt och mellantiderna kan jag snabbt konstatera två intressanta saker. Det skilde 1.47 mellan första och andra varvet, vilket är bra. Det andra är att de sista 17km plockar jag styvt 600 placeringar! Samma mönster är det vid tidigare marathon, fast kanske då upp till 400 placeringar.
måndag 4 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Dan före dan
(Är det jag imorgon?)
Nu är det bara ett dygn kvar innan helgens stora begivenhet, Stockholm Marathon. Kolhydraterna fyllas på och utrustningen planeras. Blir det bar överkropp eller sydväst som gäller imorgon? Jag bestämmer mig imorgon.
Dagen kommer vara hektisk, jag kommer inte kunna fokusera på tävlingen idag. Snart ska nummerlappen hämtas. Därefter blir det att åka med familjen till stugan för att göra nytta där. Eftermiddag och kväll kommer mor firas. Därefter stoppa barnen i säng och hoppa på ett tåg tillbaka till Stockholm. Jag har dock lyxen att få sova hela natten utan att bli störd!!
Jag får ladda på vägen till start imorgon.
GMY/
måndag 28 maj 2012
5dagar kvar
Nu är det fem dagar kvar innan starten går för Stockholm Marathon. Var ute på en mysrunda på förmiddagen idag, näst sista passet(tror jag). Jag sprang 10km utan att kontrollera farten med klockan. Tanken var att hålla en relativt hög fart som kändes bekväm och det gick vägen. Km-tiden var ca 15sekunder snabbare än min måltid för maran. Jag är redo för helgens batalj!!!
Angående maran....även om kroppen är laddad för ett nytt personligt rekord kommer det förmodligen inte gå vägen. Hur vet jag det då? Jo, jag har kommer starta i sista startgruppen, med 18999 personer framför mig. Hur mycket påverkar startgruppen? Väldigt mycket i slutgrupperna tror jag.
Jag har inte bestämt mig än vad jag kommer ha för mål med tävlingen. På onsdag ska jag ha bestämt mig och kanske delar med mig....
Angående maran....även om kroppen är laddad för ett nytt personligt rekord kommer det förmodligen inte gå vägen. Hur vet jag det då? Jo, jag har kommer starta i sista startgruppen, med 18999 personer framför mig. Hur mycket påverkar startgruppen? Väldigt mycket i slutgrupperna tror jag.
Jag har inte bestämt mig än vad jag kommer ha för mål med tävlingen. På onsdag ska jag ha bestämt mig och kanske delar med mig....
torsdag 24 maj 2012
Mästerskap 10km
Bytte arbetsplats för en månad sedan. Fick ganska tidigt reda på att det skulle vara mästerskap på 10km i slutet av maj. Jag signade upp mig så snart det gick. Under senaste veckorna har träningen känts bra. Bra nyckelpass med intervaller och långpass.
Förra helgen när jag fick startplats till Sthlm Marathon blev det förändring på träningen. Jag genomförde sista långpasset under söndagskvällen, 28km runt Drevviken. Nu är det bara underhållande löpning som gäller.
Åter till tävlingen. Min arbetsplats domineras av något äldre människor men inte visste säkert hur konkurrensen såg ut. Jag siktade på kanske en top 10-20-placering. Jag placerade mig långt fram inför start och hoppades på att kunna haka på de snabba en bit i alla fall. Efter 2km låg jag 5.a och hade tagit rygg på en kille som höll bra fart. Vi körde på någon km till innan han började sakta ner. Jag växlade ner och gick om. Jag sa åt honom att hänga på mig och det gjorde han. Strax innan varvning var det en ridstig som skulle följas. Problemet var att man fyllt på stigen med ett tjockt lager grus. 500m senare kom man upp på asfalten igen. Benen hade fått sig en omgång o svarade inte . Jag hittade i alla fall en ny rygg att hänga på, 4.an. Lite vatten i varvningen och sedan full fart igen. 4.an vände sig om, 10m framför. Jag ropade att han höll en bra fart. Men direkt efter min kommentar började killen sakta in. Jag vet inte om han blev orolig och nervös. Några minuter senare var även han passerad. Pallplats, håll i nu!!! Jag höll koll bakåt och försökte trycka på vad det gick. När det var 600m kvar insåg jag att det kommer gå vägen. 40.18 blev sluttiden. Hade man sluppit gruset hade jag nog klarat sub40. Jag är ändå nöjd över mitt lopp, det blev ju pallplats.
Förra helgen när jag fick startplats till Sthlm Marathon blev det förändring på träningen. Jag genomförde sista långpasset under söndagskvällen, 28km runt Drevviken. Nu är det bara underhållande löpning som gäller.
Åter till tävlingen. Min arbetsplats domineras av något äldre människor men inte visste säkert hur konkurrensen såg ut. Jag siktade på kanske en top 10-20-placering. Jag placerade mig långt fram inför start och hoppades på att kunna haka på de snabba en bit i alla fall. Efter 2km låg jag 5.a och hade tagit rygg på en kille som höll bra fart. Vi körde på någon km till innan han började sakta ner. Jag växlade ner och gick om. Jag sa åt honom att hänga på mig och det gjorde han. Strax innan varvning var det en ridstig som skulle följas. Problemet var att man fyllt på stigen med ett tjockt lager grus. 500m senare kom man upp på asfalten igen. Benen hade fått sig en omgång o svarade inte . Jag hittade i alla fall en ny rygg att hänga på, 4.an. Lite vatten i varvningen och sedan full fart igen. 4.an vände sig om, 10m framför. Jag ropade att han höll en bra fart. Men direkt efter min kommentar började killen sakta in. Jag vet inte om han blev orolig och nervös. Några minuter senare var även han passerad. Pallplats, håll i nu!!! Jag höll koll bakåt och försökte trycka på vad det gick. När det var 600m kvar insåg jag att det kommer gå vägen. 40.18 blev sluttiden. Hade man sluppit gruset hade jag nog klarat sub40. Jag är ändå nöjd över mitt lopp, det blev ju pallplats.
lördag 19 maj 2012
Stockholm Marathon 2012
Igår hände något som jag inte trodde skulle hända mig, jag vann ett startbevis till årets upplaga av Sockholm Marathon. Det var via www.svenskalopp.com som detta hände. Jag fick frågan innan om jag kunde springa under 4timmar. Jag svarade att jag förra året sprang på 3.14 och att målet var 3.10 i år. Sagt och gjort, jag fick starbeviset och en morot att klara mitt mål på 3.10.
Jösses, det är ju bara 2 veckor kvar!! Min ursprungliga plan var att köra Jubileumsmarathon som nästa tävling, gott om tid med andra ord. Det är dags att börja träna på allvar nu.
Snackade med min ultrakompis Stefan idag. Vi sprang i princip hela förra Sthlm Marathon tillsammans. Han blev glad och svaret blev att det är bara att leverera. Vänta nu, ville han springa med mig eller gillade han mitt mål? Det visade sig att han ville köra tillsammans, vilket är ok för mig. Vi får se om vi kan leverera....
måndag 14 maj 2012
Måndagsflås
I likhet med förra måndagen blev det en snabb mil runt gärdet och Djurgården. Denna gång skulle inte klockan styra. Planen var att försöka att hålla en bra fart så gott det gick utan att kolla klockan.När jag stoppade klockan visade den på en tid som var 49s långsammare än veckan innan. Jag var inte helt död efteråt, som jag var veckan innan. Om det var på grund av den långsammare tiden, att förra veckans träning gett effekt eller att jag sprang mer avslappnat när jag inte tittade på klockan vet jag inte. Det sistnämnda har nog en större påverkan än jag tror.
Det blev premiär för mina nya asfaltsdojjor, ett par Nike Zoom Elite. Köpte nya skor i mars, men har bara haft problem med dem. Skavsår vid hålfoten på båda fötterna och nerver på två ställen som de tryckt på. Det sistnämnda har gjort att det smärtat långt efter träning. så lång som dagen efter har problemen varit kvar.
Det enda problemet under passet var att mina hörlurar gick sönder. Jag kan berätta att det är ganska irriterande att bara ha musik i ena örat. De som gick sönder var ett par Scullcandy som satt skönt och levererade bra ljud.Nu är jag på jag efter nya hörlurar. Det verkar dock vara svårt att hitta likadana.
Det blev premiär för mina nya asfaltsdojjor, ett par Nike Zoom Elite. Köpte nya skor i mars, men har bara haft problem med dem. Skavsår vid hålfoten på båda fötterna och nerver på två ställen som de tryckt på. Det sistnämnda har gjort att det smärtat långt efter träning. så lång som dagen efter har problemen varit kvar.
Det enda problemet under passet var att mina hörlurar gick sönder. Jag kan berätta att det är ganska irriterande att bara ha musik i ena örat. De som gick sönder var ett par Scullcandy som satt skönt och levererade bra ljud.Nu är jag på jag efter nya hörlurar. Det verkar dock vara svårt att hitta likadana.
(De ser hela ut, mina fina....Foto: Privat)
tisdag 8 maj 2012
Lunchlöpning
Efter två dagars vila efter helgens intervaller var det dags att väcka benen. Så idag blev det en hård mil. Hade jag haft en nummerlapp hade jag nog klarat sub40, var 23 sekunder ifrån. Planen fram till nästa stora tävling, Jubileumsmarathon är att köra hårdare. För att bli snabb måste man träna snabbt, eller? Dagarna med mysjogg är förbi! Givetvis lyssnar jag på kroppens signaler och inte gör något dumt som gör att jag blir skadad och inte kan genomföra tävlingarna som jag är anmäld till och vill springa.
Som det ser ut nu så kommer det vara två tävlingar på jobbet som jag tänkte vara med på. Först ett 10km-lopp om några veckor. Några veckor senare är det ett tidslopp som genomförs runt ett inhägnat kotorsområde. Jag tror det är ett 6-timmarslopp. Redan innan jag sett startlistan tror jag att jag bäst kan komma 2.a. Det finns en ultralöpare som är en klass för sig som jobbar inom samma organisation, som kommer ta hem vinsten om han ställer upp, Andreas Falk. Han är just nu i Ungern och ska delta i ett 6-dagars tidslopp!!! Tyvärr ligger 6-timmarstävlingen endast en månad innan Jubileumsmaran, hoppas jag är återhämtad tills dess.
torsdag 3 maj 2012
Skövde
Är för tillfälet med jobbet i Skövde tre dagar. Vad gör man när man är borta från fru och barn? Jo, man toktränar och sover. Igår hade jag planerat ett långpass på 25km. I och med att jag inte har någon aning om var man kan springa i Skövde snackade jag med mannen i receptionen om lämplig rutt. när jag berättade min planerade distans tipsade han mig om Billingen, där det fanns flera olika spår att välja mellen. Sagt och gjort, så gav jag mig av. vägen till Billingen gick brant uppför upptäckte jag, i över 2km!!! När jag väl var uppe var det en trevlig utsikt därifrån. Jag hade tittat ut en asfaltsrunda som skulle ta mig ner från åsen som Billinge ligger på för att sedan köra resten av passet på låglandet. Jag började följe en cykelväg som slutade för att sedan bli en led. Det visade sig vara en vandringsled, Billingeleden
(Foto:privat)
Vilken led, me like! Den var lagom kupperad och inte speciellt tekniskt. De var en vacker skog med hav av vitsippor överallt. Det blev ca 14km ledlöpning under ett 28km pass. Jag vet vad jag ska göra nästa gång jag kommer till Skövde, köra Billingeleden ännu längre!
Idag blev det ett bra pass igen. Hittade en backe dagen innan i Skövde, även den i Billingeområdet. Det blev 8 vändor á ca 100höjdmeter. Intervallerna gick bra och kände mig stark under samtliga. Med uppvärming innan backintervallerna och nerjogg blev det ca 14km och ca 950höjdmeter. För att få lite flashback blev det ett varv i Boulognerskogen där jag sprang Skövde 6H tidigare i år.
(Foto:privat)
Imorgon blir det tåget tillbaka till verkligheten och tidiga mornar. Har en moronpigg dotter som tycker att det är lagom att gå upp mellan 05.00 och 06.00. Jag längtar till det förändras.......
tisdag 1 maj 2012
Tillbaka till brottsplatsen
(Foto:privat. 17 dagar mellan bilderna)
Idag var det stor träff med fruns gamla pluggkompisar från förr i tiden. Det är 5st familjer som träffas hyfsat regelbundet. Denna gång var vi i Täby. Det skulle vara fika i en park/lekpark som barnen skulle kunna härja fritt på. Det visade sig att det var en park som jag passerade 8 gånger för 17 dagar sedan, vid TEC-spåret. För den som sprungit det, parken innan järnvägsövergången. Många känslor flöt upp när jag fick svara på massor av frågor om loppet och om ultralöpning generellt. Det kändes konstigt att rulla barnvagn bort till första träbron som man kommer till när man springer ner till sjön. Det är en viss skillnad....
måndag 30 april 2012
Veckan som gick
Förra veckan blev det tre löppass. Dessa fördelades på två intervallpass och ett lökpass. Jag har nog aldrig kört två intervallpass under samma vecka. Backintervaller, som fredagens pass bestod av var ett skönt pass med 10intervaller och en total löpsträcka på ca 14km. Backen som avvändes går inte att jämföra med Bajernbacken eller Flottsbro, men var perfekt att kunna springa upp hela vägen. De olika backarna är bra på olika sätt, kort o snabbt eller långsamt och segt. Vädret gjorde passet väldigt njutbart.
måndag 23 april 2012
In and outs
Idag blev det intervaller, In and outs. Körde först 5min uppvärmning. När jag sedan fipplade med klockan för att starta intervallprogrammet blev det tokigt. Tanken var att köra 1min i maxfart och 1min joggvila, 10 gånger. Jag var osäker på hur klockan räknade, räknade den en aktiv intervall och en vilointervall som en eller två intervaller. Två måste det vara, bestämde jag till slut. Lite fipplande och 20 intervaller var inställda. Jag dundrade på runt södra Djurgården och längs Djurgårdsbrunnskanalen. efter ett antal intervaller kollade jag klockan. Det var fler kvar än jag trodde, hade jag räknat fel? kollade efter några intervaller till och insåg mitt misstag. 20 intervaller innebar 20 aktiva och 20 vilo-intervaller. Tiden för att köra alla 20 hade jag och gjorde det också. Tempot sjönk något på slutet man man säga. Jag upplevde det som svårt att behålla fokus på maxfart under intervallerna. På kurvan ser man att farten successivt sjunker i slutat. Man kan också konstatera att farten under joggvilan ökar undan för undan, varför det?
Det blev ett bra pass som jag ska genomföra fler gånger. Kroppen känns kanon efter förra veckans begivenhet, inga känningar i vare sig ljumskar eller knän.
Det blev ett bra pass som jag ska genomföra fler gånger. Kroppen känns kanon efter förra veckans begivenhet, inga känningar i vare sig ljumskar eller knän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)